Projekt 2027
För ett tag sen skrev jag om hur Timbro och Oikos ”möts i sin strävan mot monokultur”, men jag utvecklade inte resonemanget ytterligare eftersom jag tyckte det var så absurt att slå ihop de två tankekedjorna. Idén har jag inte kunnat släppa, och när de i förrgår gav ut Tidö 2.0. Nystart för Sverige – ett slags mellanmjölks-Project 2025, med samma metod (skenbar pluralism, förutbestämda utredningar, ideologisk institutionsslakt) – tillåter jag mig att anse att min instinkt var rätt.
Detta måste förstås brytas ner av sakkunniga inom alla områden, men som kulturpolitiskt intresserad vill jag redan nu kort kommentera några av duons förslag kring just kulturpolitiken. Det är bråttom – nästa år är det val.
Tidö 2.0: ”De nationella kulturpolitiska målen ses över. En bred översyn av de kulturpolitiska målen genomförs. Självständighet från politiker, värdet av privata initiativ och behovet av oberoende finansiering lyfts fram.” samt ”Skatteavdrag för donationer. Generösa avdrag för donationer till civilsamhälle, konst och kultur införs. Befintliga incitament för privata donationer och sponsring förstärks, inklusive förslagen i SOU 2024:90, i syfte att öka den privata finansieringen av den idéburna sektorn.”
Kommentar:
Gammal skåpmat. Men kom ihåg uttrycket ”självständighet från politiker” nästa gång SD diskuterar kultur.
Tidö 2.0: ”Nytt ramverk för de statliga medierna. Ett nytt sändningstillstånd införs med tydligt fokus på det icke-kommersiella kärnuppdraget och en successiv halvering av anslagen. UR läggs ned och en sammanslagning av SVT och SR utreds.”
Kommentar:
Här syns en tydlig spricka – Timbro vill spara pengar, Oikos vill tysta en påstådd vänstervriden mediehegemoni. Två helt olika diagnoser, samma recept. Alla som vill skydda public service behöver separera dessa agendor, som egentligen står i skarp kontrast till varandra även om de sytts ihop i Tidö-labbet.
Tidö 2.0: ”Demokratisera den offentliga konsten. En utredning får i uppdrag att föreslå ökat folkligt inflytande över offentlig konst, exempelvis genom fler arkitekttävlingar eller subskriptionsförfaranden.”
Kommentar:
Demokrati-alert! Användningen av ordet ”demokrati” är en dead giveaway när Tidö pratar. Bara två förslag efter att kulturen ska ha ”självständighet från politiker” ska en utredning få ”i uppdrag” – med monokultur som enda mål. Glöm inte att folket ibland har rätt, enligt både Timbro (folk = konsumenter) och Oikos (folk = patrioter).
Tidö 2.0: ”Ökat utrymme för medfinansiering. En utredning får i uppdrag att se över hur kulturstöd som lämnas till privata aktörer som inte förvaltar det svenska kulturarvet i högre grad kan fördelas till mottagare som också kan visa på extern finansiering.”
Kommentar:
Gäsp. Uutredningar vars slutsatser är definierade i uppdragsbeskrivningen är inte seriösa. Next!
Tidö 2.0: ”Avskaffa enprocentsmålet. Den så kallade enprocentsprincipen för konstnärlig utsmyckning har ofta lett till orimliga utfall och ersätts med en friare och mer behovsstyrd modell.”
Kommentar:
”Orimliga utfall” = kod för att SD inte tycker om en viss typ av konst. De gillar inte sånt de inte förstår och vill synkronisera med den nya, Arkitektupproret-kompatibla arkitekturen – där finns det ingen plats för konstnärer, bara toppstyrda nationalromantiker.
Tidö 2.0: ”Fasa ut det statliga stödet till folkbildningen. Påbörjade reformer tas vidare. Folkbildningsrådet avvecklas och det statliga stödet till studieförbunden fasas successivt ut.”
Kommentar:
Svindlande dumheter. Men framför allt måste det diskuteras varför populister alltid ogillar folkbildning och studieförbund.
Tidö 2.0: ”Garantera tillträde för ungdoms- och studentförbund. En särskild bestämmelse införs för att garantera demokratiska organisationer tillgång till skolor och lärosäten.”
Kommentar:
Översättning: ”MUF och Ungsvenskarna vill åt ungdomarna.”
Tidö 2.0: ”Myndigheten för stöd till trossamfund avvecklas.”, ”MUCF avvecklas”, ”Allmänna arvsfonden avvecklas” samt ”Mediestödet reformeras. Dagens system för mediestöd är godtyckligt utformat och ställer upp mycket luddiga krav. Systemet görs mer rättssäkert och oberoende. Den korporativa mediestödsnämnden avskaffas till förmån för en mer schabloniserad modell.”
Kommentar:
Tankekedjorna påstår att de inte vill ha politisk styrning – men de drar in eller reformerar stöd som går till aktörer och projekt de ogillar, och lindar in det i värdeord. Detta är ur MAGA-handboken, det går inte att påstå något annat.
Tidö 2.0: ”Öppen bidragsdata. Ett system införs där statliga kulturstöd registreras och blir tillgängliga som öppna data.”
Kommentar:
Också från MAGA-handboken. Med transparens som ursäkt skrämmer Republikanerna sina motståndare till tystnad. Det låter demokratiskt och öppet, men är en beprövad metod för rörelser vars digitala svans har för vana att gå till attack mot allt de ogillar.
Tidö 2.0: ”Kungliga konsthögskolan stöps om. Kungliga konsthögskolan omvandlas till Sveriges centrala utbildningsinstitution för klassisk konst och arkitektur.”
Kommentar:
Hårresande idioti, som naturligtvis bottnar i de två tankesmedjornas fullständiga ointresse för modern konst och allt som utmanar deras hybrid av marknadsanpassning och nationalromantik.
Sammanfattningsvis: gossarna som har författat denna rapport har läst sina amerikanska och brittiska förlagor och försöker nu baxa in försvenskade versioner i Tidö-politiken. Vi får anledning till att återkomma, har jag en känsla av.