Svenska "under"

”Allt som är mot naturen är också mot förnuftet, och det som är mot förnuftet är absurt, varför det måste förkastas.” – Spinoza 

‍Musikundret är förstås det mest kända eftersom musikindustrin är helt beroende av att nedvärdera musikskapares arbete för att klara sig. Men katten är ute ur väskan: ingen industrialist tycker 2025 att det är något underlikt med att musik de personligen inte begriper skapar kassaflöde.

Det berättas ibland att utländska skivbolag säger "call in the Swedes" när låtskrivandet haltar. Det är inte för att de är duktiga på att framkalla under, utan för att de stämplar in på morgonen och stannar i studion tills jobbet är gjort. Svenska artister, band och dj:s bokas hundratals dagar om året och är ständigt ute på turné för att de gör jobbet och är ödmjuka inför uppgiften att leverera kväll efter kväll med bibehållen integritet. De levererar gång på gång på gång. Rockband som The Hives, enskilda artister som Robyn eller svenska låtskrivare med perfekt gehör för marknadens trender – det spelar ingen roll: ingen av dem är del av något under. Fråga dem. I resten av världen är det självklart vad svenska musikframgångar kommer från – stenhårt arbete med hög konstnärlig ambition och en ombytlig, levande popkultur. Ändå lever konceptet vidare här i Sverige och måste nu utmanas stenhårt av alla som jobbar för musikens väl.

Det börjar bli pinsamt.

Alla som kapitaliserar på dem gör det enligt omodern affärslogik: genom att förminska deras insatser i relation till sina egna. Enligt denna logik vill de hävda att de står för risken eftersom de står för pengarna och därför förtjänar störst avkastning. Att anställda på musikbolag kan ta bostadslån som artister bara kan drömma om beror på att de är så framgångsrika i sitt arbete med att dupera skapare till att undervärdera sina egna idéer och sitt arbete. Ett viktigt verktyg för att göra det stavas U-N-D-E-R.

Förslag till svenska musikskapare

Vi flyttar prefixet -under till industrin och ser till att de slitvargar som skapar musikens värde får behålla det. Vi börjar prata om det svenska skivbolagsundret, music tech-undret, pr-undret och så vidare. De som lägger ner tusentals timmar på att skapa musiken som omvärlden vill köpa, som dedikerat sina liv åt att producera det konstnärliga, kreativa, påhittiga och anmärkningsvärda, ibland revolutionära – förtjänar att behålla betydligt större delar av kakan de bakar. Oavsett vad alla de snåla, lata och ointresserade påstår i rent egenintresse.

Det kommer att finnas de som säger att de talar om under för att de behöver ord på det oförklarliga. Men vill du verkligen arbeta med någon som tycker det du gör är oförklarligt? Om vi istället börjar resonera som kulturpolitiker, musikindustrin och medierna gjort sen 1990-talet kan vi spegla tillbaka den mest relevanta frågan på dem:

‍”Ni är del av ett under, så varför behöver ni våra pengar?”